Hon sover

En familj väntade i två veckor innan de kom med sin maniska dotter. Hon dansade, sjöng, spottade, skrek, rev ner saker, strippade och kastade stolar inne på sjukhusområdet. De hade tagit hand om henne i skift under två veckors tid eftersom flickan inte sov. Två veckor är lång tid att ensam ta hand om sitt barn som plötsligt förvandlats till en okontaktbar vilde. Hennes mamma var helt förtvivlad.

Jag följde med dem till den psykiatriska kliniken där hon blev medicinerad. ”Tack gode Jesus, hon sover, hon sover” En minut senare somnade mamman mot min axel. Men hon släppte aldrig det stadiga taget om sin dotters arm. Ständigt redo att skydda henne mot sig själv.

En varm känsla sprider sig i magen när jag ser hur mycket hon kämpar för sin dotter, hur haitierna jobbar för att städa sin stad, hur solidariskt de delar sin mat med grannen som inte har, hur tålmodigt de väntar i vattenkön.

De bär en oerhört tung börda, men de slutar aldrig att gå. De ger inte upp.