Månadsarkiv: augusti 2009

Trillingmamman

Det ar stökigt i porten till sjukhuset. En buss har kommit in med en födande kvinna. Hon är liten till växten och väldigt smal med en stor mage. Hon har redan fött två barn i bussen. De levde vid födseln, men dog under färden som har tagit nästan halva dagen. Alla passagerare tittar på och försöker låta bli att satta fötterna i blodet på golvet.  Hon har en bebis kvar i magen.

Jag pratar med hennes granne som hittade henne utanför hennes hus och som förstod att något inte stod rätt till. Han har inte pengar att ta sig hem, så vi betalar hans resa.

Bebisen klarar födseln, men har lite andningsproblem och måste stanna i pediatrin. Vi pratar med mamman några timmar efter förlossningen. Hon är förvånansvärt lugn. Dagen efter ser jag henne äta. Hon äter upp sin tallrik med mat, hon äter också upp det som hennes två grannar inte orkar. Min tanke om att förlossningen blivit ett trauma stämmer inte. Hennes fokus är någon annstans. Hon säger att hon ar glad att hon lever och att förlusten av barnen inte ar sa svår, hon har två till där hemma och de har inte tillräckligt med mat.

Vi har ett familjemöte for att se vilka resurser de har och om det finns något mer de kan göra för att få en bättre försörjning. Hon får med sig bebiskläder och mjölkpulver. Hon säger tack, vänder sig lugnt om och går.

Kvinnorna här är otroliga. Det tar en stund innan jag kan få något gjort igen.


Ledig

Jag har varit på semester i Dominikanska republiken. En mycket märklig upplevelse. Landet ligger på samma ö som Haiti och är inte stort, men det är verkligen något helt annat. Det som slår mig redan från bussen är hur rent det är. Att vägen är helt jämn utan hål. Att det finns trottoarer. Att det finns så många ljushyllta människor. Att jag inte ser några skjul utan bara riktiga små hus i glada färger: rosa, mintgrönt och gult. Att försäljningen sker i små affärer, inte bakom ett skynke eller under ett plåttak på gatan. När jag klev av bussen noterade jag också att doften är helt annorlunda, inte samma mustiga blandning av röklukt, förmultning och brinnande plast som i Port-au-Prince. Ett vackert ställe att ladda batterierna på.

När jag kom tillbaka till Port-au-Prince slår det mig igen: myllret av människor,  tragiken, smutsen. Lukten av fattigdom och det sorgliga tillstånd som landet befinner sig i. Det som hade blivit min vardag innan jag åkte. En känsla av hjälplöshet slår över mig.

Men sedan möter jag alla på sjukhuset. ” Bonjour! Ca va? Var har du varit? Vi har saknat dig. Hur var din semester? Kommer du ihåg kvinnan i säng nummer 42, hon klarade sig och är utskriven nu.”

Marknad i Port au Prince

Den myllrande marknaden i Port-au-Prince

Myller i Port au Prince

Folkliv i Haitis huvudstad

Haiti är fattigt på många sätt men människorna som bor har är landets rikedom. Som ofta har två jobb, som lever i en våldsam stad, som möter tragedier varje dag, men som på något sätt står ut och bara fortsätter.