Trillingmamman

Det ar stökigt i porten till sjukhuset. En buss har kommit in med en födande kvinna. Hon är liten till växten och väldigt smal med en stor mage. Hon har redan fött två barn i bussen. De levde vid födseln, men dog under färden som har tagit nästan halva dagen. Alla passagerare tittar på och försöker låta bli att satta fötterna i blodet på golvet.  Hon har en bebis kvar i magen.

Jag pratar med hennes granne som hittade henne utanför hennes hus och som förstod att något inte stod rätt till. Han har inte pengar att ta sig hem, så vi betalar hans resa.

Bebisen klarar födseln, men har lite andningsproblem och måste stanna i pediatrin. Vi pratar med mamman några timmar efter förlossningen. Hon är förvånansvärt lugn. Dagen efter ser jag henne äta. Hon äter upp sin tallrik med mat, hon äter också upp det som hennes två grannar inte orkar. Min tanke om att förlossningen blivit ett trauma stämmer inte. Hennes fokus är någon annstans. Hon säger att hon ar glad att hon lever och att förlusten av barnen inte ar sa svår, hon har två till där hemma och de har inte tillräckligt med mat.

Vi har ett familjemöte for att se vilka resurser de har och om det finns något mer de kan göra för att få en bättre försörjning. Hon får med sig bebiskläder och mjölkpulver. Hon säger tack, vänder sig lugnt om och går.

Kvinnorna här är otroliga. Det tar en stund innan jag kan få något gjort igen.

Om Läkare Utan Gränser

Läkare Utan Gränser är en medicinsk, humanitär organisation som räddar liv och lindrar nöd där vi behövs mest. Visa alla inlägg av Läkare Utan Gränser

5 responses to “Trillingmamman

  • Kicki Scheller

    Starkt och jag tänker vad har hon för alternativ än att se framåt, Finns det något man kan göra? bli f (m)adder/ eller på annat sätt skicka ng?

  • Anneli Matslofva

    Tack för en innehållsrik berättelse tagen ur det verkliga livet .Jag beundrar ditt jobb mycket .är själv förlösande barnmorska med relativ lång arbetserfarenhet dock ej ifrån utlands tjänstgöring. jag har en fråga ,hur är amningsfrekvensen bland dessa kvinnor ?
    begravning eller omhändertagande av de två andra barnen ,gjordes det via sjukhuset .jag förstår att det är mammans liv som går före ,de räknar ju med missfall eller födslo”död”.Finns det kloka gummor som hjälper till ?
    Nej nu ger jag mej ,det tar tid att svara mej på alla dessa för dej självklara frågorna ,jag förväntar mej inget svar .
    KÄMPA på å var rädd om dej där ute
    Mvh Anneli

  • Anna Warström

    Läser din blogg och är otroligt stolt över dina insatser. Så fjärran från min vardag. Har skickat länken till flera andra som känner dig. Kram!

  • Désirée

    Ursäkta, men jag blir lite störd på ”det gör inget att jag förlorat två barn, jag har två till därhemma”.

    Jag vet, jag bor i ett annat land och i en annan kultur och har mat på bordet, men det låter ändå så kärlekslöst.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: