Cirkus !

Du måste komma nu, au secours! (hjälp) tjoar Delano. Jag går ner till väntrummet och där är det kaos. En liten tjej på 16 år med värkar ligger på golvet och skriker så att blodet isar sig. ”Hon skriker så fort man närmar sig, ingen får röra vid henne. Vi vet inte hur långt gången hon är eller om något är fel”, säger Delano. Flickan är fullkomligt livrädd, far omkring i rummet, på golvet och ropar på mamma. Hon slår efter barnmorskorna och läkaren nar de närmar sig. Till slut tar vi in henne på psykologkontoret, eftersom det är tystare där och färre skrämmande saker. Jag sitter bredvid henne på golvet tillsammans med Delano och pratar. Hon lugnar sig något. Då går vattnet.  Vi kan inte låta bli att skratta lite tyst ”Det här kommer bli första bebisen som föds på vårt kontor…!”.

Till slut övertalar vi henne att följa med till förlossningsrummet. Hon vägrar att vara på sängen och att låta sig undersökas. Hon ligger på ett lakan på golvet och slåss som en panter om man närmar sig med handskar.  Vår kolugna barnmorskechef Garline sätter sig resolut på en pall och bestämmer ”Nehej, då får vi väl göra det på ditt sätt då”.

Vi har 6 förlossningssängar i salen som alla är upptagna så barnmorskorna har fullt upp. Till råga på allt har vi en kvinna till i salen som kliver upp och ned på sängen, välter ett droppställ, flaxar omkring i sjukhusrocken i salen och skriker ”Césarienne!! Salle d’opération ! (Kejsarsnitt. Operationsssal!).  Hon biter också en av barnmorskorna i rumpan när denna försöker lugna henne.

Cirkus! Jag skrattar lite for mig själv, och trivs ganska bra mitt i pulsen.

Bredvid flickan på golvet lyckas jag till slut övertala flickan att låta oss lyssna på bebisens hjärta.” Dunk dunk dunk” hörs i salen.  Då får jag till kontakten på riktigt. Jag pratar med henne om att det är hennes bebis hon hör, att han mår bra, att hon måste hjälpa honom till världen och att vi ska hjälpa henne göra det, att vi alla behöver hjälpas åt för hans skull. Hon går med på att kliva upp på sängen och kan äntligen fokusera. Garline och jag hjälps åt. Flickan håller så hårt i mitt sidfläsk när hon tar i att jag får blåmärken dagen efter. ”Allez! Pousse pousse! Jag kan se huvudet”.  Hon tittar mig i ögonen, nickar och tar i en gång till.

Det blev en pojke, jättefin, nästan 3 kilo. Hon sträcker armarna mot himlen och ropar ”Jesus! Merci Seigneur!” Hela hennes ansikte lyser, hon kramar mig och fortsätter tacka gud. Aggressiviteten är som bortblåst.

Senare går jag upp på avdelningen för att se hur hon mår. Var lilla tiger förnekar sig inte, hon vägrar kateter och måste få lugnande när de behöver göra ett kompletterande ingrepp. Men hon slåss inte längre och lyser fortfarande som en sol. Hon visar mig bebisen ”Merci, merci, Madame. Merci mon Dieu”. Jag är helt slut, men det har varit en fantastisk dag.

(Kvinnan med droppstället fick också en fin bebis, utan kejsarsnitt.)

Om Läkare Utan Gränser

Läkare Utan Gränser är en medicinsk, humanitär organisation som räddar liv och lindrar nöd där vi behövs mest. Visa alla inlägg av Läkare Utan Gränser

3 responses to “Cirkus !

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: