Månadsarkiv: november 2009

Ensamhet, sorg och svält

Den mobila kliniken är på plats i La Saline, ett slumområde som är byggt på ett av Port-au-Prince sopberg. Det är en fuktig hetta nere i hamnen, starka dofter, flugor överallt, stagnerat vatten i diken, barn i trasiga kläder och skjul byggda av plåt, plast och pinnar.  En kvinna ber att få träffa oss. Hon säger att hon är gravid i åttonde månaden, men hon ser bara ut att vara i högst femte och hon är mycket smal. Delano mimar ”retardation de croissance” (bebisen har stannat i utvecklingen).  Det är hennes första barn och hennes man dog för två månader sedan. Hennes familj motsatte sig relationen så hon har ingen kontakt med dem längre. Hennes mans familj stöttade dem, men nu när han är död så skyller de hans död på henne. De säger att hennes familj använt ond voodoo för att döda honom och de har skickat ut henne på gatan.

Nu bor hon hos en granne, men han kan inte dela sin mat med henne. Hon säljer saker på gatan men får inte in några större pengar och hon går ofta hungrig. Hon gråter och säger att hon saknar sin man, att hon hade velat att han skulle få träffa sitt barn. Jag sitter med frukosten som en klump i magen.

Vi hjälper henne att komma i kontakt med en organisation som jobbar med stöd för kvinnor, nutrition och mikrokrediter.

Man vänjer sig vid allt elände eftersom det finns där varje dag, men ibland klarnar blicken igen och man ser det nästan som i början. Och det är bra att vara i La Saline, det blir oerhört tydligt varför vi är här.  Sjukhuset är så rent och stort och fint med rena lakan och välklädd personal.  Men det är här som våra patienter bor och lever.  Och det är inte rent och fint.

La Saline

Mobil klinik i slumområdet La Saline

Dr Sampeur

Min kollega Dr Sampeur på det fina sjukhuset