”Jag beklagar”

Nyligen träffade jag en kvinna som förlorade sin bebis på julaftons morgon. Förlossningen hade pågått för länge när hon kom in och barnet gick inte att rädda. Det är fjärde barnet hon förlorar. “Men de andra dog inte förrän de var två-tre år”. Hon visar med handen hur långa de var. Hon frågar mig om jag har några barn. När jag svarar nej, så tar hon min hand och säger “Malesh”, “Jag beklagar. Jag har fem barn kvar i livet. Om Allah vill så får jag ett barn till, istället för de jag förlorat”. Kanske du också?“

Hon vill trösta mig i min barnlöshet som skulle vara svår för en Ingessanakvinna. Vi sitter kvar en stund på sängen, hand i hand. Märkligt, men vackert. Jag kan aldrig fullt ut förstå hennes värld och min värld hemma skulle vara obegriplig för henne. Men sorgen är en gammal bekant för oss båda. Smärtan är universell. Och trösten vi människor ger varandra är det också. Hon håller mig i handen. Sen somnar hon, helt slutkörd.

Om Läkare Utan Gränser

Läkare Utan Gränser är en medicinsk, humanitär organisation som räddar liv och lindrar nöd där vi behövs mest. Visa alla inlägg av Läkare Utan Gränser

One response to “”Jag beklagar”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: