Nyanlända

En het vind driver sanden framför sig. Ögonen, näsan, allt blir fullt av sand. Under skuggnätet kikar trötta ansikten fram. Det är mest kvinnor och barn. De har vandrat nattetid från Ingassanabergen över gränsen och just anlänt hit, till tryggheten i Jamam. Mannen väntar på andra sidan gränsen med boskapen. Våra nya gäster väntar på att få mat, filtar, koksredskap, tvål och vaccinationer. Många hostar och barnen är snoriga. De sjukaste skickar vi till sjukhuset.

Jag sitter på en matta utanför ett av de silvergrå tälten med UNHCR tryckt på duken och pratar med de nyanlända flyktingarna. Ett av barnen, med ett yngre syskon på höften, rycker mig i armen och säger “Cowadja ” , vilket betyder främling, och sen något obegripligt. Min tolk översätter: “Hon undrar om de är trygga här. Om bombplanen kan flyga så här långt”.

Jag får en klump i halsen. Men klappar på mattan bredvid  mig och säger, “Nej , flygplanen kommer inte hit. Ni är i säkerhet nu.” Hon sätter sig ner och börjar smaska på en energikaka. Kikar upp på mig, ler förskiktigt , pekar och säger “Cowadja!”

Om Läkare Utan Gränser

Läkare Utan Gränser är en medicinsk, humanitär organisation som räddar liv och lindrar nöd där vi behövs mest. Visa alla inlägg av Läkare Utan Gränser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: