Etikettarkiv: brännskador

Bränd

Det är ett litet ansikte som tittar upp på mig ur sängen. Plågade ögon, rynkad panna. Det gör ont. Armen, sidan, skinkan och låret är brännskadade. 25 procent av hans kropp har ingen hud längre. Han är 7 år. Föräldrarna förklarade att han trillade mot elden och fick olja över sig. Han har varit hos oss här i Gendrassa i 6 veckor nu. Hans farmor har suttit vid hans sida sen dag ett.

Den första tiden trodde vi inte att han skulle klara sig, men på något mirakulöst sätt har hans sega lilla kropp tagit sig igenom det hittills. Men han är ledsen så ofta. När han ser vår läkare eller sjukgymnasten från Handicap international skriker han, därför att de betyder mer smärta för honom. Han får smärtlindring innan, men det gör ändå ont. De har lagt mycket tid på att förklara att man måste göra rent såren och han måste sträcka på kroppen för annars kommer brännsåren att dras samman så att han blir krum, men det är inte så lätt för en sjuåring att förstå.

Läkaren vill skicka honom till ett annat av våra projekt, där de kan flytta frisk hud från andra delar av kroppen till de brännskadade så att han läker snabbare. Han skulle behöva flyga fram och tillbaka några gånger. Och ändå kommer det att ta lång tid för honom att bli bra. Förflyttningar är alltid svårt. Hans familj har bara upplevt flygplan som bombat dem och de måste ta hand om hans syskon också. Jag är orolig för att de kommer säga nej. Min andra rädsla är att om det tar för lång tid utan att föräldrarna ser att han blir bättre, kommer de att ta honom härifrån till en traditionell helare. Eller att de ger upp.

Jag har tagit med leksaker och kritor för att han ska kunna tänka på något annat ett tag. Han kan rita med den oskadade handen och har börjat röra sig försiktigt på avdelningen. Han gillar att köra runt med bilen i sängen. Vi fånar oss. Jag har bett sjukgymnasten att lära hans farmor och föräldrar en enkel beröringsmassage. Det funkar både som positiv fysisk stimulans och motverkar smärta, men även som ett sätt att stärka banden mellan dem och få dem att känna att de kan göra någonting för att minska deras smärta. Och förhoppningsvis för att minska risken att de tar honom med sig och går. Jag hoppas att vi lyckas. Han är en liten kämpe och jag skulle så gärna vilja se honom springa igen. Men det kommer att ta lång tid.


Nekros och underverk

Läkarna pratar om nekros. Först när jag ser henne inser jag till fullo hur död vävnad kan se ut. Hon fick brännskador under jordbävningen, av tredje graden, över ben, höft och rygg. För tre veckor sen ungefär. Det ser fullkomligt gräsligt ut. Och det gör ont. Det har gått alldeles för lång tid. Vi skickar henne till Chancerelle för att se vad de kan göra. Jag följer med henne i bilen. Hon stönar vid varje gupp.

Hade vi inte gjort en ’active search’ efter fler skadade i ute i Martissants olika kvarter för att se om det fanns flera skadade, så hade hon aldrig fått hjälp. Jag skänker en tacksam tanke till de frivilliga som hjälpt oss att gå igenom området.

Hon viskar något om att hon blivit behandlad med thezanes, dvs traditionella teer och örter. En svensk svordom letar sig ut. Varför, varför, varför kommer de inte tidigare till oss?

Jag vet att de kan göra näst intill underverk med att flytta skinn från ett område till ett annat och vi har mycket bättre möjligheter nu än i början. Fler specialister, bättre materiel, bättre operationssalar Jag hoppas på ett underverk för henne.

Samtidigt börjar hon nynna på en psalm för att hålla smärtan stången. Jag håller henne i handen, nynnar med och hoppas att någon däruppe lyssnar medan bilen gungar vidare i skymningen.